Museet Högsbyn

I anslutning till caféet finns ett lite museum som ger bra glimtar av bronsåldern. Eftersom vår bronsålder var egentligen en träålder finns inte mycket kvar av lämningar. Vi får låta var kunskap och fantasi fylla ut luckorna och se ett normalt liv bakom.

Ronarudden | Lagen | Museet | hem |

Det första intrycket när man kommer in genom dörren. Annars var det inte lätt att fotografera i de rätt trånga korridorerna. Enligt mitt tycke är samlingen väl komponerad och ger en glimt av sten- och bronsålder.

Diverse verktyg för åker och hushåll.

Alla föremål ska kopiera direkta fynd under sten- och bronsålder. Många av teknikerna stod sig i årtusenden fram till den moderna tekniken. Ofta är det nya bara en effektivisering som sliter på människan. För dagens människor kan det se primitivt ut. Vi som har foten i det gamla bondsamhället minns att man gjorde god mat och kunne sköta det mesta "även på gamla viset"

Betänk att mycket av Egyptens kultur tillverkades med verktyg av detta slag.

I vårt klimat var förståss skinn en nödvändighet för vinterkläder även om klimatet var milt som i våra dagars Tyskland. Husdjuren var små så det behövdes en liten flock för att producera skinn till en person ... kanske tio skinn per år. I glesbygdens Dal räknade man säkerligen ochså älgar och rådjur som sina husdjur.

Rekonstruktionen av hus är alltid till största delen spekulation.

Det ende som finns kvar är stolphålen och lämningar efter eldplatsen. Antagligen såg de huset en moder såsom vi ser ur folkminnen om vårseder.

Om vi jämför med söderns städer vi vet mer om, kan man nog ha haft snickerier och kalkade hus. Innandörs kan man tänka sig att väggmattor = ryor och annat kan ha gjort det ombonat åtminstone hos finare folk.

Votivbåtar med idoler för olika vardagstyper.

Man fick ju uppfinna allt och skapa regler för allt. Längst till vänster finns två handelskamrater. De spelade kanske upp en liten scen för att visa vad deras var varor kunne användas till. I landskapslagarna krävdes köpvittnen vid vissa transaktioner.

Sviten med fyra tycks vara mannaförbundet som är ute och tränar för avskräckning. Den keltiska mentaliteten tycks ha byggt på att skrämma eventuella inkräktare.

Den sittande gudinnan kom förmodligen med fenicierna, liksom danserskorna de kanske hämtat från Egypten. Gudinnan var förstås en symbol för naturbruket och dess sommarritual. Vi får tänka oss till myten och kalendern bakom det hela.

Till vänster finns lyxföremål främst från danska gravar under högbronsåldern. Det är nog mest sannolikt att kultsammanslutningar skaffade sig föremål för sina ritual. En härskarklass i våra glesbygder är svårt att tro på.

… se Danskt mode under bronsåldern http://www.catshaman.com/s10klader/0klader.htm

Halskragen och "brisingamen" var en viktig symbol vi finner i sumeriska symboliken för över 4000 år sen. Den var menad att locka pojkarna ut i jordbruket. Hos oss fortsatte det fram till folkvandringstiden då guldhalskragarna gömdes undan.

Fynden av kläder från bronsåldern visar att kvinnorna var mycket skickliga att väva och göra annat handarbete. Det här med stenåldersfolk skitna och i trasor är knappast tänkbart. Om inte annat har människan lärt av djuren att för sin hälsas skuld hålla sig ren.

När vi ser bilder från dagens naturfolk i glesbygder brukar de vara "hela och rena". Det här med kvinnans flärd är lika gammalt som amuletter och halsband vi har fynd av sen 30000 år minst.

Den dagen mötte jag denna "lilla nakna" inne i trädgården.

Färgerna passade i blommorna och hennes kläder i samma rosa toner. I Frankrike och södra Europa har man funnit idoler av en liten klädd flicka. Det är en pekpinne att samhället bör se till att även den föräldralösa ,"vars moder sover i underjorden", får kläder på kroppen.

Inne i trädgården finns ytterligare små hällar med ristningar. Vissa figurer antyder att det varit centrum för den äldsta anläggningen från ca 3000 f.Kr. Om man undantar ett par hällar längs vägen mot Tisselskog är resten av hällarna dolda för allmänheten i björkdungen bakom kaféet.

Viktigast att nämna är Tingsplatsen i dungen. Därtill hör att Dals första historiker Anders Lignell har nedtecknat att det funnits en stensatt processionsväg. Det är bara i Sydengland man känner till den sorts anläggningar. Det ger oss anledning att spekulera i Högsbyn som ett ritualcentrum i landsdelen Även tingsplatsen kan ha använts från ca 3000 f.Kr. och framåt.

Ytterligare ristningar finns dolda i skogen i nordväst. Huvuddelen tycks vara från Vädurens period med början ca 1200 f.Kr. … men det finns små ristningar efter kasare (svedje-brännare) i sentiden. Men de är närmast korta anteckningar som inspirerat kasare nästan fram till vår tid att rista sina bomärken och annat.

Skogen eller Lunden var liksom i min ungdom ett ställe man drog sig undan till med sin blyga käresta … samma antyder folkminnet från Högelund ovanför Tisssleskog.

Tack för denna gång

URL till museet

http://user.tninet.se/~wcj996p/hallrist/hallrist.htm